Det är nåt alldeles speciellt med valkvällar. Kandidater och valarbetare må bita på naglarna,  men det har vi journalister sällan tid med. Just nu, när jag skriver detta, har våra reportrar och fotografer spritt sig över stan, till valvakorna. Kontakt har etablerats med hemmaredaktionen: testing, testing. Ja, det fungerar.

Peter och Torre som ska iväg till Musikhuset där partiledarna samlas senare ikväll är ännu kvar här. När de väl är på plats har de ett av kvällens mest krävande uppdrag: Leverera text och bild på ungefär nolltid.

Vi som är kvar på redaktionen är också taggade till tusen. Webbgänget håller i gång men i övrigt råder koncentrerat lugn. Ännu. Folk slänger skämt, tidningens första upplaga som ska iväg till Österbotten och Åland är till stora delar klar förutom valsidorna i nyhetsstarten.

Men snart brakar det loss. Då händer allt på en gång. Och då gäller det att ramarna ligger fast och alla vet vad de ska göra. För vi talar i vissa situationer om minuter, till och med sekunder ibland.

Adrenalin. Koncentration. Glädjen i att ge järnet.